Vendelas Blogg

Life

Livet är verkligen som en bergodalbana.

Igår hade jag en awesome time hemma hos Agnes. Vi dansade, vi skrattade och vi levde. Jag och Johanna kunde inte sluta tänka på Paris, vi fick nikokickar och alkoholberus. Vi såg slagsmål, pratade med äckliga fullisar och sa hejdå till var och varannan. Vi åt på McDonalds och fick sällskap av dom där äckliga gubbarna som insiterade på att Johanna skulle äta en av deras hamburgare, som hon senare gjorde. Jag och Julia delade borde med ett gäng grabbar varav en inte kunde behärska sina rapningar. Vi pratade killar och åt pommesfrites. Jag åkte hem, hann med en tidigare buss kom hem halv tre och sov till klockan tolv.

Jag har varit nere i Sjöhuset för att planera festen med mina föräldrar, men de har verkligen inte samma idéer som jag har.
Jag lackar sönder åker hem och nu sitter jag här och är bitter. för att ingenting kommer bli som jag vill att det ska bli. Blir Arg på mig själv för att jag borde plugga men verkligen inte har någon lust för att jag ändå inte förstår. Jag vill bara härifrån nu. Har ingen lust att spendera mer tid med människor jag inte mår bra med. 
PARIS, jag vill ha dig nu.
Mamma har bokat biljetter till nån himla konsert som jag absolut inte har något intresse i att gå på. Har ångest över alla läxor och allt som behöver fixas till festen och att jag behöver hjälp av päronen för att fixa grejer till festen.

Livet spårar ur och jag vill bara stanna tiden.

// V