Har suttit och pratat med mina föräldrar i typ två timmar.
Om livet. Typ.
Varför är man alltid så arg på dem när det enda de vill är att man ska lyckas i livet? För att det är just det som är grejen, jag kanske inte vill lyckas, eller jo, men vet nog inte riktigt som vad...
Där ligger ju mitt problem, att jag inte har nån koll på vad jag vill göra när jag har gått ut...Fast jag måste nog tänka att jag är nog inte så ensam om det. Kan inte tänka mig att det finns särskilt många artonåringar som har bestämt och vet exakt vad de vill göra när de har pluggat klart.
Visst man har drömmar och visioner, men jag känner just nu att det är en svår och lång väg dit.
Hur ska man kunna bli arkitekt när man har IG i matte C?
Vill vara perfekt, vill vara bäst, vill vara smartast.
Men hur när man inte har motivationen?
Livet känns otroligt jobbigt just nu.
//V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar