Sjung om studenten
Ja så var det slut på det roliga.
Efter fyra år i gymnasiet är man äntligen klar.
Fast man kommer ju lätt sakna allt, finns liksom inget senare i livet som kommer kunna bli likadant. Men så är det ju kanske med det mesta.
Jag hade i alla fall en fantastisk student.
Det började med champangefrukost på Mosebacke Terass där vi hade finaste soluppgången och gråten i halsen när vi skålade och skrev i varandras mössor.
Sedan var det samling i klassrummet, folk fick sina slutbetyg och vår kontaktlärare Christina höll ett gulligt tal och var så stolt över alla att hon till och med fällde en liten tår!
Efter det var det avslutning i aulan med massa duktiga södra latinare som dansade, spelade och sjöng för oss.
Jag grät faktiskt.
Och känner till och med nu att gråten kommer när jag tänker på alla fina minnen från den skolan jag har, men att det faktiskt är slut nu. Ett nytt kapitel i livet har börjat och det känns verkligen.
I alla fall så när avslutningen i aulan var klar så var det dags för utspring!
Vi blev uppropade klassvis och för varje klass som sprang ut så blev vi där inne mer och mer taggade.
När det var våran tur rusade alla såklart ut men först var vi tvungna att stanna i entrén och tagga ännu lite mer.
En lärare stod framför dörrarna som han snart skulle öppna, men innan dess skrek han ca fem ggr;
"VILKA ÄR NI?!"
Och vi svarar förstås;
"MU3A!!!!!"
Sen sprang vi och jag hade en enorm adrenalinkick, som faktiskt kom helt oväntat.
Resten av dagen bestod av flakåkning, med öl upp till knäna och i ögonen, håret byxorna, ja you name it.
Men det var väl underbart för det.
Sedan hade jag i princip ingen tid alls att fixa mig innan min mottagning skulle börja, men sån tur var så var de flesta lite sena.
Mottagningen var så fin och mamma hade fixat med godaste buffén och pyntat med vimplar och ballonger.
Natten fortsatte med lite jam vid pianot och en mysig utgång med mina finaste <3
Natten fortsatte med lite jam vid pianot och en mysig utgång med mina finaste <3
